söndag 27 juli 2008
Smycken på webben
Nu har jag äntligen blivit färdig med att få ut några bilder på smycken som kommer från Dansk Smykkekunst, en personlig favorit. Bilder är också tagna på 1 meterskedjorna, de som hänger på alla TV4hallåorna. De har spungit så fort i butiken så jag har inte hunnit få ut dem på webben, men den som väntar på något gott....
tisdag 1 juli 2008
Tiden går fort när man har roligt
Oj, det var ju ett tag sedan jag hann med ett inlägg. Det är mycket nu...det har hunnit vara "gilledagar" och sedan midsommar på det och senaste helgen var det spelmansstämma, så vi har att stå i vi som jobbar här nere. Jag håller på som mest med att redigera bilder på Jennifer ,min klädmodell, som har stått vid havet och blivit alldeles genomblåst, men det blev bra. Till vår förtjusning fick vi besök på stranden, av en säl! Den la sig på en sten ute i vattnet och kikade på oss under flera timmar, vi var nog väldigt underhållande...Så har vi pippisar precis ovanför dörren in till butiken också, fyra söta små svalor. Föräldrarna missar ibland och hamnar i butiken och det är inget skoj att ha vettskrämda svalor i butiken som "kackar" helt ogenerat på alla sakerna... morr!
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av ett klavertramp som gjordes av mig i helgen. Vi har kunder som är döva och jag försöker vara tydlig på munnen när jag talar till dem för att de lättare skall förstå. Det inbillar jag mig att de gör iallafall. Nåväl, en äldre man kom fram till kassan, satte några saker på disken och muttrade något som jag inte uppfattade. Jag tänkte - han har hörelsvårigheter och artikulerade tydligt tack åt honom när jag tog varorna för inslagning. När jag var klar räckte jag över varorna och sa tydligt tvåhundrafytriofyra kronor tack, mannen muttrade igen. Jag var överdrivet tydlig och sa igen TVÅHUNFRAFYRTIOFYRA KRONOR! Då knuffade hans fru på honom och sa något till honom, på franska!Då hörde han alldeles utmärkt. Han var inte döv, bara fransk!! =) Dum man känner sig då...
Lev väl!
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av ett klavertramp som gjordes av mig i helgen. Vi har kunder som är döva och jag försöker vara tydlig på munnen när jag talar till dem för att de lättare skall förstå. Det inbillar jag mig att de gör iallafall. Nåväl, en äldre man kom fram till kassan, satte några saker på disken och muttrade något som jag inte uppfattade. Jag tänkte - han har hörelsvårigheter och artikulerade tydligt tack åt honom när jag tog varorna för inslagning. När jag var klar räckte jag över varorna och sa tydligt tvåhundrafytriofyra kronor tack, mannen muttrade igen. Jag var överdrivet tydlig och sa igen TVÅHUNFRAFYRTIOFYRA KRONOR! Då knuffade hans fru på honom och sa något till honom, på franska!Då hörde han alldeles utmärkt. Han var inte döv, bara fransk!! =) Dum man känner sig då...
Lev väl!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)



